Kanske var det meningen... Min oro har minskats till att endast avse en persons reaktion. Kanske den svåraste.
Nåja spelar ingen roll talet 21 lyser grönt och dessutom stortrivs jag med situationen. Hinder är alltid till för att klivas över.

Har inte upplevt det innan, tittade en gång till, och en till men inget förändrades, ansiktet var kvar där. Men så fel ändå, det satt där helt sonika på fel kropp aldeles intill mig, uttryckslöst betraktande, hälsade inte ens. som ett ögonblick...fryst.

Sitter här med muskiken på och funderar på om man kanske skulle stoppa i nåt i tvätten när man ändå har chansen, såg att det var ledigt ju, inte så konstigt förstås då klockan är för mycket för att tvätta.
Sen ska jag nog ta mig an en kopp Lapsang. Spännande var det när man åkte bort till Odensport, får ett brunt tjockt kuvert fyllt med smakupplevelser. Kan nästan inte låt bli, men lyckas hålla mig i skinnet tills jag kommer hem. dock var det sängen som gällde just då. efter en natt med 1,5 timmes sömn skrek min kropp på mig att ge upp en timme eller två.

Det där med släktförhållanden är inte det lättaste, när man dessutom har ett släktforskningsprogram som är lika komplicerat som släkten man skulle få hjälp med att förstå blev det ju ännu krångligare. tror jag i och för sig att jag har fått lite koll.




Varje liten del av ditt ansikte utstrålade lugn, men ändå så levande, miljoner tankar flög förbi, inte en enda gav dig att vika. lyckan var som ett moln runt dig och jag fick chansen att vara med i molnet...